Vi sitter i vårt fönster varje dag och kikar ut över Kvarteret Valnötens gator. Linnea tjuter högt när någon vacker man cyklar förbi och jag springer dit för att få en blick av hans lockar som flyger i Malmö vinden. Ibland hör man hur något par bråkar, eller en förbannad fyraåring springer iväg från sina föräldrar, eller fulla tonårstjejer som skriker vi har tagit studenten.

 

 

Mittemot kan man se in i grannarnas sovrum, kök och vardagsrum och uppleva lite av ett live Big Brother program.  Vår favorit granne är spännisen som förmodligen arbetar som personlig tränare, som alltid lagar mat toppless, antagligen helt medveten om att vi sitter och sittar. En gång fick Linnea syn på spännisens rumpa och tjöt "Rumpa! Rumpa!", men han hann in i duschen innan jag fick syn på något. Vi har en helt egen Ugly Naked Guy här på Mäster Danielsgatan kan man säga, fast vi skulle nog kalla honom för Super Buff Naked Guy.

 

 

Kvarteret Valnöten har börjat att bli mitt hem och det gör att jag också har accepterat att Malmö nu är mitt hem, och då även Sverige. Att komma tillbaka till Sverige efter två år utomlands var mycket svårare än jag kunde föreställa mig. Jag hade nästan skapat en drömbild av Sverige, där allt ser ut som i en Astrid Lindgren saga med oändliga sommarnätter och Håkan Hellström-romantik. Jag var klar med min resa, jag hade gjort det jag skulle göra, det var dags för mig att komma hem. Men det jag snabbt förstod när jag väl landat var att jag precis lämnat mitt hem. Australien var ju mitt hem, och nu var jag tvungen att börja om på nytt. Det var som att jag gick igenom ett rejält break up med min första kärlek. Vi hade gjort allt tillsammans, för första gången i mitt liv hade jag känt att jag kunde vara mig själv helt och hållet, det var en omättlig kärlek. Sedan, efter ett tag, hade vi insett att det inte kan vara för alltid, och långdistans går ju inte. Jag var tvungen att gå vidare och Australien kunde inte följa med mig.

 

 

Så nu, i cirka två månader, har jag sörjt Australien. Ofta har jag tittat ut på Kvarteret Valnöten och undrat vad jag i hela världen gör här. Efter att jag hälsat på alla vännerna, kramat mormor, ätit mammas mat, kollat på svenska nyheter och lyssnar på Christer i P3 igen blickade jag framåt och insåg att jag inte hade någonting som skulle kunna sammafattas till ett liv i Sverige. Inget jobb, ingen bostad, ingen framtidsplan överhuvudtaget. Att börja om från början, i ett land som jag sedan länge känt att jag var klar med. Jag fick gråta varje dag, och mina kollektivkamrater klappade mig på huvudet. Jag ryckte till när en man som gick ute på Mäster Danielsgatan var skrämmande lik min Australien-kärlek. Jag spenderade timmar med att titta på bilder av våra sommardagar tillsammans. Men tillslut så hittade jag mina egna smultronställen här i Malmö; kaffestället runt hörnet med solstolar på uteserveringen, alla frukt och grönsaksmarknader, mångfallden, christianiacyklarna, sandstränderna, gatukonsten. Minnen från Australien finns alltid kvar, men det är inte det enda jag ser nu. Det skarpaste jag ser nu är min gata, de fina människorna och att det inte spelar så himla stor roll vad det blir av mig, för vad som helst kan hända och just nu är jag här och kikar på Super Buff Naked Guy.