Åh, ni vet känslan man får av när en ny låt sköljer över en som en våg och man blir störtförälskad efter första noten? Så känner jag nu för låten White Foxes av Susanne Sundfør. Jag är lite rädd att förlora den här känslan om några veckor i och med faktumet att jag bara idag lyssnat på den 20 gånger, men är rätt säker på att det här är en sådan pärla som jag typ kommer att spela för mina framtida barn, blunda, bli lite tårögd och säga; är den inte genialisk, ungar?

 

Det är nog kombinationen av akustiskt och elektroniskt som lockar mig, men fram för allt är det Susannes röst som är så utomjordligt vacker. Hon slänger ur sig melodier som går snabbt till falsett och ner igen, och ändå låter det helt oansträngt. Som om Kate Bush och Björk skulle få ett kärleksbarn.

 

Vad tycker ni om den?